Meriter - Avkommor - Bedömningar

 
När Solkung kom till Stensjö var han en ouppfostrad hingst med massvis av hyss i sig. Han mopsade mot allt och alla, till och med hunden kom kutande en dag med svansen mellan benen och på stallbacken stod Solkung och såg ovanligt nöjd ut. Det var inte svårt att lägga ihop två och två. Han gillade att nypas, hårt, och gjorde det så ofta han fick chansen. Jag har tappat räkningen på alla de blåmärken han kostat oss. Men efter mycket tålamod började blåmärkena avta och Solkung blev mycket lydigare. Eftersom han knappt varit inriden när han kom så började vi med det. Eftersom jag var ganska kort och vägde inte så mycket så fick jag äran att rida in bustrollet som förvånade oss med att inte busa ett dugg utan han kämpade på, ville verkligen lära sig. Och efter ett år av slit och muskeluppbyggnad stod vi med en otroligt snygg hingst. Borta var den trassliga luggen, den glanslösa pälsen och blåmärkena på våra ben. Han visade sig mycket duktig i hoppning och förvånade oss ytterligare när han skuttade över en oxer på en meter. [skrivet av tidigare ägare]

Ja visst, det märks att Solkung är hingst, och ja, det märks att han besitter den där (ö)kända inbitna envisheten. Men när allt klaffar - nio gånger av tio - så förlåter man honom för den där tionde gången med tjuvnyp, blåmärken och allmänt krångel, för då uppför han sig minst sagt med bravur och fram kommer den där Solkung som älskar att showa, visa upp sig och leka fram komplimanger och beröm.